Jag har ganska länge haft ett par byxor som jag kallar organbyxorna. Länge har jag haft som mål att dom ska passa och sitta skönt. Då och då har dom gjort detta. Nu? Näe, dom är för små. Eller jag kan ha dom men det är inte så behagligt. Men bryr jag mig idag?! Nä men faktiskt inte så mycket. Varför?

 

Jo, jag har prioriterat om. Inte direkt medvetet utan det har bara blivit så. Sen jag började crossfit i januari har jag liksom fått en annorlunda syn på träning, kroppen och mat.

Från att prioriterat: 1. Utseende 2. Att vara stark, prioriterar jag nu: 1. Att vara stark 2. Utseende.

 

Jag skiter i om jag får "för" muskliga ben, bara dom är starka. Jag skiter i att jag är stor, bara jag känner mig stark. Jag äter mat för att kunna träna bra på mitt nästa pass. Inte alltid och hela tiden och såklart har jag fortfarande hjärnspöken ibland och önskar jag vore smalare, annorlunda byggd osv. Men inte majoritet av tiden. För alltså hörrni, när man fått smaken av att vara stark, känns sig sådär fysiskt stark och ibland oövervinnerlig, ja då finns det inget annat. För det är en sån sjukt härlig känsla.

 

Jag tror också att det är otroligt viktigt att ha en stark kropp för att kunna bygga upp och bibehålla en stark knopp. Jag tror en stark kropp är grunden för en stark knopp. Att jag känner mig stark i kroppen gör att det blir lättare för mig att känna mig stark psykiskt.

Tänk dig ett hus, de behöver en stark och stabil grund för att stå stabilt. Är det sprickor i betongen, ja då kommer huset till sist rasa. Samma med kroppen, vill vi må psykiskt bra och inte rasa samman, ja då behöver vi även vara fysikiskt starka och ha en stabil grund.