Sedan fyra år tillbaka springer Wadgårds Åkeri (min bror och pappas företag) Billingehusloppet. Jag startade detta för fyra år sedan då jag tyckte det var en bra aktivitet för personalfest/personadag. Jag tycker det är viktigt att alla företag har friskvård med i sitt tänk och tycker det är särskilt kul att visa på att även lastbilschaufförer motionerar och kan so´pringa lopp osv! Dom sitter inte bara på rumporna i sina bilar liksom ;)

Billingehusloppet är varje år i Oktober och i år var 49:e gången det anordnas. Från början var det bara långa distanser men nu kan man välja på 10,5 kilometer eller 5 kilometer. Sen kan man även gå stavgång 7.5 km och det som vi har att välja på (alltså de vi valt att vi är med på) är antingen stavgången eller att springa femman :). Det är iaf superkul och känns väl uppskattat av de anställda och oss i familjen :)

 

Jag har själv varit med tre gången, 2011, 2013 och så i år. Första året sprang jag på typ 28 minuter, förra året 23:55 och i år 23:06. Som ni kanske såg på instagram så va de ett tufft lopp och jag kände mig inte alls i form, varken fysiskt eller mentalt. Jag hade inte sett fram emot loppet, kände mig inte nåt pepp på att slå min tid, tränat mycket under veckan så jag va lite sliten osv. Men det va ju bara att köra på för de skulle ju göras..

Så efter loppet va jag besviken och det kändes inge bra alls, mycket för att jag inte kände nån pepp och tyckte de va rent ut sagt svintråkigt. Men sen gick de lite tid, jag fick mitt resultat (det va ju faktiskt min snabbaste femma ever:D) och jag började känna att de va lite kul iaf ;) Helt ärligt så är det inte kul att springa ett lopp, inte om man ska springa allt man kan och slå PB, då är det typ ganska så vidrigt. Det som är kul är efteråt när det vidriga lagt sig och man blir stolt :)

 

Jag sprang alltså min snabbaste femma nånsin i lördags! Jag slog tiden på vårruset med fem sekunder, och vårruset är plant medans billingehusloppet är ett terränglopp (sjukt mycket backar). Så jag är faktiskt supernöjd nu och det måste man komma ihåg att vara. Jag ville liksom få en tid kring 20 minuter igår men alltså de va inte rimligt. Det är mycket att förbättra sig med nästan en minut per kilometer. Speciellt när jag springer en gång i veckan och det är på löpträningarna med B.A.B.Y.-löpgruppen där jag även är coach så jag får inte ut 100% där. Jag tränar huduvsakligen crossfit som är tungt och jag bygger muskler och det gynnar inte löpningen. Jag ligger just nu ganska högt i min vikt för jag fokuserar på att få muskler och äta så jag orkar och håller inte några hårda kalorirestriktioner. Och ni som springer och har gått upp/ned i vikt vet hur stor roll vikten spelar, fem kilo känns nåt enormt när man springer.

 

Så summering av billingehusloppet 2014: de va förjävlig och jag längtar inte jättemycket till nästa år men jag slog PB trots att det kändes förjävlig och det är jag otroligt nöjd med :D