Yes box hörrni, den 14 september ska jag springa Helsingborg Marathon och det känns helt jävla fantastiskt kul! Har precis anmält mig och känner mig redan nervös, taggad, peppad, ivrig, rädd och allt på en och samma gång :D Jag har sett marathon som något jag en dag ska göra, ni vet en sak på bucketlisten för framtiden. Men sen i lördags när jag kolla på Stockholm Marathon så bara spratt de i kroppen och jag ville NUUUUUUUUUUUUU.

Har haft ögonen på Helsingborg Marathon sen jag hörde om de för ca ett halvår sedan och nu kände jag bara att jag kööööööööör. Det är ganska kort tid (tre månader), men mitt mål är att ta mig runt. Jag är just nu i mitt livs bästa form så jag kommer fixa de, det är jag övertygad om. Sen kommer jag eventuellt va en äppelskrutt i en vecka efter men det är ju en annan femma ;) Jag behöver det också för jag är en tävlingsmänniska, jag älskar att få prestera, klara saker, nå mål, känna mig nöjd, gå i mål. Det är så jag motiveras och sporras.

 

Alltså jag är så jävla glad, detta ska bli så sjukt kul och jag ser fram emot dessa tre månader fram tills den 13 september! Det kommer bli en utmaning av rang både fysiskt och psykiskt men det säger man ju inte nej till? :D

Hoppas ni vill hänga med på resan :) och se hur det kommer gå och hur jag kommer förbereda mig! Och kanske blir ni inpspirerade till att springa? För allt är möjligt hörrni :D Tänk vad jag har tänk om marathon, haha.. Alltså jag har tänkt att människor som vill det är galna och helt konstiga som kan vilja och faktiskt gör de.. Jag och Amanda gick fyra mil en gång, på en dag. OMG! Så jobbigt va de, vi hade ont överallt. Och nu ska jag springa de? och ser fram emot de? längtar? Hah!