Alltså jag har haft lite gropiga tider de senaste skulle jag vilja säga.. Inga större katastrofer men ni vet bara lite svajjigt här och var i lilla livet. Det är ju svårt då när man är lite upp och ner med känslor/välmående. Då går liksom så mkt energi åt till de att man inte riktigt orkar i övrigt!

Men något som jag blivit tacksam för de senaste dagarna är min relation till träningen idag. Jag går inte till ett pass för att bränna fett som gör att jag kommer i mina jeans längre. Jag kör inte förbränningsträning med mission att förbränna så mkt kalorier det går. Jag går inte till gymmet för att jag måste, jag gör det för jag vill och för jag tycker det är kul. Sen så ville jag inte träna i måndags, ne men då va jag hemma. Och så även igår! Men jag har lättare att hitta tillbaka för jag ser så mkt positivt med de och jag vet det är skitkul bara jag gör de! Jag tror det är därför jag denna gång hållt träningen regelbunden länge nu! Hela detta året har de rullat på! Aldrig varit så ihärdig tidigare ;)

 

Så idag känner jag mig tacksam. Mot mig själv för att jag tagit mig hit. Mot crossfit som är träningsformen jag älskar. Mot boxen och alla människor där som får mig att gå dit och kämpa, skratta, slita och ha kul! 

Det är sån skillnad för jag presterar så mkt bättre, precis nu är jag på topp för jag hade ett grymt pass idag ;) Maxade i marklyft (3 reps på 90kg), körde en wod och ville typ gråta (av både trötthet och härlighet;)). Sen efteråt så gjorde jag pullups ned näst tunnaste gummibandet!!! Haaaaah,  framsteg deluxe :D Faaaaaab!

 

Efteråt idag så stretchade jag med en tjej från passet så sa hon "hur kan vi älska dehär?" "varför gör vi de egentligen?" och det är så sant! För det finns inget så vidrig som crossfit och tror de inte gått ett pass utan att tanken "aldrig mer" dykt upp i skallen! Men sen står man där efter endorfinstinn och längtar till nästa pass :D