Jag har skadat mig.. Typ. Har gått och väntat länge på att jag ska börja få ont nånstans! Har hela mitt lag varit skonad från skador.. Och med träningsupptrappningen detta år så va jag rädd att nåt skulle komma! Haha, alltså det låter som jag är döende?! ;) långt ifrån!

Men såhär: har kännt lite (väldigt lite) ont i knäna sen en månad tillbaka. Det har huggt till i dom ibland! Så igår på träningen när jag jogga högg det till i vänster knä. Men sen försvann de. Tränade på med boxhopp, burpees osv utan att känna nåt! Kom till stugan skulle sätta mig på en stol "aaaaaeeej" skrek jag då för de gjorde så ont. Sen har de liksom kännts men inte gjort ont. Ni vet? Så tänkte jag förut idag "äh jag springer ändå". Men de gick inte. 1.5 km kom jag innan jag fick vända och lunka hem. Nu är de ömt. Först va jag irriterad,  tänkte skitsamma. Sen ledsen. Sen tröttttt. Sen bitter. Osv.

Nu har jag googlat som fan. Förmodligen är de en början till en överbelastning/inflammation. Men jag ska inte vara dum, jag ska va smart. Vila, ta de lugnt och behandla mitt knä med respekt ;) Det är så jävla dumdristigt att skita i smärta och köra på för du förlorar bara på de i längden.. Det gör inte ont så jag vill gråta, men de känns och ju snabbare jag får ordning på de, desto snabbare läktid!  (tror jag iaf) 

 

Så dagens lärdom: va inte dumdristigta och trotsa kroppen. Lyssna på den. Jag vet man vill, jag också. Men man har bara en kropp och den ska vi värna om! Så nu: voltaren på knät och viloläge! 

Ha en fin helg allihopa och spring nån mil åt mig med :D

 

Annars har jag de ganska bra här i stugan med päronen: